Regelprocessen i EU

Sveriges medlemskap i EU har lett till att många svenska regler baseras på EU-regler. Nästan hälften av nya eller ändrade regler kommer idag från EU. Regelprocessen i EU är annorlunda jämfört med den svenska. De europeiska rättsakterna består i huvudsak av direktiv, förordningar och beslut. Förslag till nya europeiska rättsakter lämnas av Kommissionen till Rådet som består av EUs medlemsstaters regeringar och till Parlamentet som består av folkvalda representanter från EUs medlemsländer, beroende på vilken regelprocess som måste användas enligt EG-fördraget. Dessa instanser har sedan att behandla, förhandla och besluta om förslagen ska bli en rättsakt eller inte samt vad den ska innehålla. Medlemsstaternas regeringar ska därefter se till att rättsakterna genomförs i den nationella lagstiftningen och att de efterlevs. Nedan illustreras det ordinarie lagstiftningsförfarandet i EU.



Eftersom många svenska regler kommer från EU är möjligheterna att påverka, ge synpunkter och ta del av ev. konsekvensanalyser annorlunda än om de skulle stiftats i Sverige. Påverkan och synpunktsinlämning sker i regel direkt till Kommissionen, regeringen och aktuella parlamentsledamöter under det att förhandlingar om rättsakterna sker. När dessa sedan är klara och ska genomföras i Sverige så följs den svenska regelprocessen, med begränsningen att merparten av sakinnehållet i rättsakten inte kan ändras.